Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKTOR RYDBERGS PERSONLIGHET
7(57
Och till Verner v. Heidenstam uttalade han
fem år senare i ett bref:
»Det skulle vara mig ett nöje att få göra eder
personliga bekantskap. Men när vi träffas, skola vi
icke uppställa som ett mål för sammanvaron att diskutera
frågan om naivetetens roll i litteraturen eller någon
annan kinkig fråga. 1 umgänget med människor är det
pretentionslösa pratet för mig en källa med lefvande
vatten, som jag ogärna utbyter mot diskussionens is.
Ett prat, hvari ej ingår det ringaste af förtal, utan städse
har för ögat, att om talet faller på människor, man skall
tala om dem i deras frånvaro som om de vore
närvarande, men som i öfrigt går från ämne till ämne och
icke afser annat än en förströelse för stunden, det är en
sann vederkvickelse, och om vi sammanträffa, är det
den som jag är egoistisk nog att eftersträfvat
Det var just under sådana små vederkvickande,
obesvärade samtal utan bestämd utgångspunkt
som Viktor Rydberg uppenbarade sina allra
älskvärdaste sidor. Hans samtal rörde sig då i ordets
fullaste mening om allt mellan himmel och jord.
Ty de kunde afhandla såväl de allra högsta och
lärda ämnen — hvilka ban dock omtalade med
den största naturlighet, utan all uppstyltning —
som hvardagsprat.
När H. G. Andersen, den store sagodiktaren,
vistades i Göteborg 1871, sammanträffade ban med
Rydberg.
Andersen har därom i sin otryckta dagbok
nedskrifvit följande, som synts mig betecknande:
»Den 30 juli. Klokken tre Middag hos Konsul
Warburg. Der var indbudt Digteren, Journalisten Rudberg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
