Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLUTORD
761)
Slutord.
Min skildring af Viktor Rydbergs lefnad och
verksamhet är nu bragt till slut. Den har tagit
större mått än från början varit tilltänkt, och jag
kan blott till min ursäkt anföra Goethes bekanta
uttalande, att bläck och papper minst böra sparas, när
det gäller skildringen af betydande mäns lefverne.
Blott ännu några slutord!
Det lif, hvarmed vi så länge sysselsatt oss,
söker i innerlighet, djup och mångsidighet sin like
inom Sveriges litteratur.
Mångsidigheten är väl det drag, hvilket först
faller i ögonen. Den lände kanske Viktor Rydberg,
liksom Olof Rudbeck och Erik Gustaf Geijer, ej
blott till gagn. Ty det hände icke sällan, att
intressen åt nya håll ryckte honom bort från det,
hvarmed ban närmast sysslade, och att det ena arbetet
atlöste det andra, innan detta bragts till slut.
Det är så deras öde, de där vilja omfatta allt
och ej kunna nöja sig att odla en liten snäft
afmätt yrkesteg. Rydberg har en gång med kärlek
tecknat protilen af Leonardo da Vinci. Som ofta
händer i dylika fall, har han fäst sig vid de drag.
med hvilka han själf fann sig befryndad.
Man hade klagat öfver att detta stora
renässanssnille splittrade sina krafter åt så många håll. Men
Rydberg anför Burkhardts ord, att man ej kan
säga, att Leonardo splittrade sig genom sin
mångsidighet, enär denna var hans natur, och just
49. — V. Rydberg. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
