- Project Runeberg -  Viktor Rydberg. En Lefnadsteckning / Senare delen /
770

(1900) [MARC] Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7r,4

VIKTOR RYDBERG

genom mångsidigheten i kraftutöfningen blef hans
hjärna i stånd att åstadkomma storverk; hade hans
snille begränsat sig, skulle det nedtryckt sig själft
lill en medelmåtta.

Och Rydberg tillägger, att Leonardos mångsidiga
intressen utstrålade som radier från en gemensam
medelpunkt, nämligen hans med vetgirighet och
skarpsinne förenade skönhetssinne.

»Han såg som en konstnär. Men han ville ock

förstå hvad han såg. —–— Saknade människosläktet

vidtomfattande snillen, skulle dess tänkande och görande
varda till idel styckverk, till mosaikbitar, förströdda utan
hopp om en hand, som mäktade sammansätta dem till
en helhet. Det är skäl att påminnas och åter påminnas
därom i denna arbetsfördelningens tid. Och äfven
därom, att hvad man kallar fantasien, den af själstorrheten
och den praktiska snusförnuftigheten medlidsamt
betraktade fantasien, är de stora upptäckternas springkälla.
Hos Leonardo voro skaldens inbillningskraft och
vetenskapsmannens skarpsinne förenade.»

Icke annat än jag kan se, läser man i dessa
rader från Viktor Rydbergs hand något af ett
själf-försvar. Äfven honom hade man förebrått
mång-splittring och att ban i sin forskning ej tillräckligt
tyglat fantasiens fålar. Genom teckningen af
Leonardos stormannabild, en teckning som äger stark
personlig underström,har Rydberg talat sin egen sak.

Det har sagts, att han var kammarlärd. Han
var det förvisso icke i den vanliga meningen. Intet
mänskligt var honom främmande, framför allt icke
människorna. Men huru omfattande hans
lifs-intressen än voro, så älskade han dock mest att
dväljas i fantasiens rymder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:12:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrydberg/2/0788.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free