Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herman Bjursten: Biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXY1
den håg- och duglösa overksamheten. Visserligen låter han kroppen
behålla sista ordet, men man märker alltför väl huru klen monsieur
Corpus är i argumentationen mot madam Anima. Också kunna
vi vara fullt öfvertygade om att Wadman alltför väl kände och
erkände mensklighetens högre pligter och lifvets allvarliga sträfvanden,
äfven om han sjelf icke egde nog styrka att försaka stundens lätta och
luftiga nöjen för den lärdes "sublima själa-rus vid vattenkruset" eller
embetsmannens trälande och mödosamma kall.
Wadman har utan tvifvel rätt så till vida som skalden också
har en mission att utföra på jorden och sålunda i och för sig har en
lysande bana öppnad för sig. Men då måste han kunna svara som
Tegnér, då en förnäm herre frågade honom: "Ar det ni som roar er
med att skrifva vers?" . . . "Nej, ers exellens, jag gör det på fullt
allvar!" WTadman skulle icke ha kunnat gifva ett sådant svar, men.
som du utan tvifvel finner, det var icke snille som brast honom:
det var kraft.
Att förakta denna kraft och dess användande i oJika
riktningar kunde dock aldrig på allvar falla skalden in. Men hvad han
djupt och hjertligt föraktade var den sjelfviska verksamhet, som icke
afser något annat än egen vinning och egen ära. Då föredrog han
vida det glada, sorglösa lifvet vid "de muntra sånger och de fyllda
krusen". Att måla detta epikureiska lif, deri är Wadman mästare,
och flera af hans dryckessånger hafva till följe deraf redan blifvit
populära och skola utan tvifvel länge lefva på deras läppar, som älska
en sång, kring hvars rosor vingudens ranka flätar sig.
Att Wadman varit en väldig jägare visar sig af de "åt Diana
och Pan, dryader och fauner" egnade sångerna. Af dessa är
Landvetters-jagten en i bellmaniansk stil författad skildring af en jagt,
i hvilken sjelfva "hans nåd landsherren" deltagit*). Att denne
senare varit en man i Wadmans smak märkes lätt på beskrifningen i
tredje versen: han tycks icke ha tillhört de rika och lata
"stadsjägare", som eljest få uppbära så många slängar. Det komiska i
teckningen af de olika i jagten deltagande persorterna undgår säkert ingen.
*) Se sid. 117.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
