Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Jägarlifvet, åt Diana och Pan, dryader och fauner egnadt - Jägarens lif - 6. Morgonen - 7. Jägare-reglor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
Och lilla Kerstin, blossande om kinden,
Med knappa duken öfver kullrig barm,
Om lifvet smal som vidjan, lätt som hinden,
Med varma kaffet trippar, likså varm.
Hon vippar stjerten som en arla . . .
"Nå, söta Kerstin, snyt då dej!
Jag högt värderar ögats perla,
Men näsans perlor tål jag ej.»
En skymt af dimma grumlar atmosferen —
Ack, helsan är så dyr som den är svag!
Och derför jäspar än stads-kavaljeren
Som efter dödens sömn på domedag,
Fast bygdens muskedundrar knallat,
Bond-hunden redan slickat blod
Och eko länge återskallat
Skogvaktarens: "Als tod, als tod!"
Jägare-reglor.
Jagten är intet spel, ingen dans, ingen lek:
Jagten är företalet till bragd.
Lär en pilt att i vildmarken reda sig sjelf*
Och till hjelten är grundvalen lagd!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
