Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Tal i glada samqväm - Törsten, en målning efter naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440
varnande lungsoten: yrhättan sväljer i långa, vällustiga drag
den svalkande döden i sin sjudande blod. Hvad är lungsot
och död emot törsten!
»Dricker sig någon drucken, han böte och sitte i stock!
Orkar han ej botum, plikte då med kroppen!" Så tala våra
lagar visligen. »Ingen drinkare skall ärfva Guds rike!» så
dundrar Herrans kopparnäsige tjenare från predikstolen
gude-ligen 29). Men den törstige allmogen trotsar lagens hot och
ordets tuktan, aktar icke botum och stock, ingenting
kroppsligt eller själavåda. Han dricker sig dock drucken
fulleli-gen, ty han — måste. i
En rik man drog öfver vatten och land med stora medel,
ty han ville blifva rikare. Han var äfven väl försedd med
mat och dricka och med kameler, som buro flaskfodret.
Men si, han fördjupade sig för långt in i Saharas
ödemarker. Maten tog slut, och flaskorna blefvo utdruckna. Han
slagtade kamelerna och drack deras vatten, men det räckte
icke. Då måste han köpa ett enda glas vatten för alla sina
skatter af en arab, som åtföljt karavanen. Han räddade
sitt lif, men araben dog af törst under resan och skulle gerna
återköpt sitt vattenförråd, om det ej varit utdrucket. . .
Sådan är törstens makt 30).
Nu återstår oss blott att kortligen omröra de
verksammaste medlen till dess dämpande och de framsteg,
menniskosnillet bemödat sig om att göra härutinnan från urminnes
tider intill närvarande stund.
Då Gud skapat Kaos, rörde han i vällingen och skilde
det torra ifrån det våra. Det torra vardt land och det våta
haf och kallas så än i denna dag.
Vattnet, rörligt och flytande, bemäktigade sig genast de
djupaste dälderna af den ojemna ytan. Men i en evig
ringdans jagas det — af solstrålarne i molnen, af luftens kyla
ur molnen i daggbläddror eller störtregn öfver berg och
dalar och slutligen af tyngdens oföränderliga lagar genom
bullrande bäckar, vattenrikets småherrar, och genom de lugna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
