Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Tal i glada samqväm - Sofia eller vishetens händelser och missöden under hennes vandring bland menniskorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526
ning liknar ofta nog sanningens spegelbild, och hennes »fausse
aire" af det dödliga mönster, hvarefter hon sträfvar att bilda
sig, ger hennes elever en styrka i mod, en fasthet i vilja
och en säkerhet i öfvertygelse, som förtjena att fotas på en
orubblig grund.
Det var då menniskan, anande sin öfverlägsenhet,
sträfvade att höja sig öfver sällskapet, som omgaf henne, när i
en lång tid hennes många erfarenhets-lexor började leda och
missleda den medfödda instinkt, som hittills tryggat hennes
tillvarelse, utan att förädla hennes odling, det var då en på
det oändliga eterhafvet länge, länge irrande ande strandade
på samma planet, der detta herrsklystna slägte planlöst
rotade i mullen. Likasom allt lefvande på det klot, der hon
landsteg, måste hon genomgå graderna ända upp ifrån
barndomens vagga. Menniskorna förtjustes af den lillas skönhet,
ty hon hade då ännu mera qvar af sitt förra hemvist, än
hon bibehållit, och ännu ej insupit så mycket orent af
dy-ens atmosfer som i senare tider, och derföre vårdade och’
plägade de henne gerna, fastän hon länge makulerade sin
hak-lapp och sina blöjor.
Men i ingen kyrkbok finnes hennes födelse antecknad,
och fabeltiden ger oss endast gåtor att lösa om hennes
barndoms-period. Således är det troligt att hon redan börjat
tala, då öfver-skeppsbyggmästaren, kommendör-kaptenen Noak,
för att roa den lilla, rustade sig med korpar och dufvor och
ett orimligt proviantförråd af lefvande djur till den första
upptäckts-resan. Hennes medfödda gåfvor måtte redan
vackert ha varit utbildade, då hon — hvem vet huru lång tid
derefter — tillstyrkte drufvornas odling. Ty den vanliga
läsarten: "när han gick ur arken" är tydligen oriktig,
emedan rankorna alldeles icke växa, ännu mindre bära frukt,
som mognar, på en nyss utpumpad hafsbotten, hvarföre det
rätteligen bör heta, efter hvad som i de äldsta handskrifter
äfven befinnes: ~ vsen han gått ur arken, planterade han på
marken", då man kan tänka sig en längre tids uppskof, eme-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
