Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till LINA BENCKERT.
Calmar den 8/4 1858.
Bästa Moster!
När skeppet sätts ut uppå stormande haf,
Om räddas det skall, om det gå skall i qväf,
Man vet ej; på styrman och skepp det beror —
Wisst målet är herrligt, men faran är stor —
Men om till den önskade hamnen man hunnit,
Då gläds man, ty målet man äfven då funnit.
Med detta i sigte man gladligt styr ut
Mot fradgande böljor; ett lyckeligt slut
I hoppet man ännu i faran tycks se;
Derborta den fridfulla stranden tycks le;
Gladt trotsar man vågen, man längtar att strida,
Ej möjligt, man tror, är att nederlag lida.
Men himmelen mörknar och stormen tar till,
Ej solen nu seglaren lysa mer vill
Och måne och stjernor — de slockna också,
Man darrar; "hvad nu?" "hur skall detta väl gå?"
I mörker och natt hela rymden inhöljes,
Af talrika störtsjöar skeppet re’n sköljes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
