Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henry David Thoreau - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
ilanddrivna döda och slutar med den reflexionen: »Varje
människa är under sin livstid endast i stånd att vara
med vid en begravning, kan endast stå bredvid ett enda
lik.» Då något band av samma styrka inte syns ha för-
enat honom med föräldrarna eller systrarna, kom bro-
derns bortgång honom att än närmare sluta sig till Emer-
son och hans umgänge. Men någon sällskapsmänniska
blev Thoreau aldrig; och Emerson har förmodligen mer
än en gång haft svårigheter med hans kantigheter och
egensinnighet. »Thoreau is, with difficulty, sweet», ly-
der en av de emersonska karakteristikerna.
Thoreau var nämligen ingalunda den, som avstod nå-
got av sin andliga självständighet ens inför Emerson,
trots sin beundran för denne och sin eventuella tacksam-
hetsskuld till honom för att han så gott som upptagits i
Emersons familj. Ibland kunde han av allt att döma
säga sin mästare rätt beska saker. Det finns en anekdot
om en tilldragelse några år senare, när Thoreau som bäst
höll på med sitt eremitliv vid Walden, vilken är karak-
teristisk för dem båda. Det var när Thoreau råkade i
konflikt med myndigheterna genom att under mexi-
kanska kriget uppträda som tredskande skattebetalare.
Thoreau var i allmänhet en god passiv statsmedborgare;
han betraktade staten och dess förehavanden med filoso-
fiskt jämnmod och fördragsamhet; men han ansåg, att
om statens fordringar gentemot individen stredo mot
samvetets bud, borde den tillrättavisas genom att man
vägrade att lyda den. Han har efterlämnat en essay »On
Civil Disobedience»; och redan i sin tidiga ungdom, när
han ännu var skollärare, vägrade han en gång att be-
tala prästskatt med den motiveringen, att han inte in-
såg, varför skolläraren skulle betala prästen, när inte
prästen betalade skolläraren. Då ordnades saken i godo;
men denna gång råkade han värre ut med sin vägran att
betala mantalspengar och sin förklaring, att »han för
sin del inte ville att staten för hans pengar skulle köpa
gevär eller hyra folk att skjuta mexikaner». När skatte-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
