Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henry David Thoreau - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
av vad slag som helst varit så maktlösa gentemot ho-
nom som gentemot dem. Han var till sin fiber och struk-
tur heroisk; och envishet eller egensinne äro alltför svaga
uttryck för hans naturkraftsliknande inriktning på sitt
livsideal.
Men jämförelser och teoretiska utredningsförsök äro
inte mycket på sin plats vis-à-vis Thoreau; man får inte
glömma att han var praktiker och individualist alltige-
nom. Han undanber sig alla generaliseringar och allt
dragande av slutsatser; han kommer inte med någon
teori att vederlägga eller någon text att predika över:
han har beskrivit sitt liv sådant han levde det, och han
levde det som han gjorde, emedan det passade honom
själv bäst på det sättet, — och därmed nog. Av hans
recept och föredöme ber han dem, som anse sig ha nytta
därav, ta vara på vad som passar dem; de andra uppma-
nar han låta bli. — »Jag hoppas», säger han om sitt verk
och sin förkunnelse, »att ingen spräcker sömmarna i
min rock under försöken att kränga den på sig, ty den
kan måhända vara till god nytta för någon som den pas-
sar.» — Han är individuell levnadskonstnär i långt högre
grad än etisk eller social reformator: »Vi komma inte
först och främst hit för att göra denna värld till bästa
tänkbara boningsplats», säger han i någon av sina es-
sayer, »utan vi komma först och främst hit för att leva
ett liv, — vare sig betingelserna i vårt fal! ha råkat bli
bättre eller sämre.» Han är inte intolerant, kräver visst
inte att alla skola bli saliga på hans fason; trots all sar-
donisk kärvhet och alla emfatiska förbannelser över stä-
der och borgare, lyx och förkonstling, sjusovare, mid-
dagsätare, tidningsläsare och politiker är han likväl till-
räckligt konsekvent individualist för att erkänna, att
andra möjligen kunna följa sin rätta kallelse längs andra
vägar än den han valt. Kanske inte alla gå sin andliga
undergång till mötes ens i den mest industriella och mer-
kantila miljö, kanske finns det själar så inrättade att de
kunna leva och utvecklas bland materiellt överflöd lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
