Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henry David Thoreau - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
förmår envar av dem lyfta upp oss till en lugn rymd, dit
den minsta bubbla kan stiga så väl som den största, och
förläna jord och himmel en ny färg. Varje uppriktig tan-
ke är oemotståndlig.» (A Week on Concord FHver; Mon-
day.) Besjälad av andan i denna hans förklaring får man
taga del av även hans egen filosofi och inte förfalla till att
över hövan tolka och systematisera den och strypa den
med abstraktioner. Om någon plockat ut två sentenser
ur hans text och påvisat att de stodo i uppenbar mot-
sägelse mot varandra, skulle förmodligen Thoreau sva-
rat ungefär som Walt Whitman i ett liknande fall: »Mot-
säger jag mig själv? Gott; jag motsäger mig. Jag rym-
mer mångfalder.»
Det finns tre grundregler för litterär komposition :
sanning, sanning och återigen sanning! — fastslår han
på något ställe, och han hade också en teori, att man
inte skulle fästa något på papper förrän meningen kom
klar och utan ansträngning »som en sten faller till mar-
ken». Han ansåg att stilens utsmyckning skulle vara
»plainness and vigour». Bibliskt heroisk prosa satte han
högst av allt: »God prosa, av jämn upphöjdhet, impone-
rar på oss ännu mera än jämngod vers, emedan den för-
utsätter en mera stadigvarande lyftning, ett liv mera
genomträngt av storslagen tanke. Poeten gör ofta endast
ett överfall, liksom parthernas ryttare, och försvinner se-
dan åter snabbt, skjutande pilar under reträtten; men
prosaförfattaren går fram som en romersk legion, eröv-
rar och grundar kolonier.» Om man av maximer lik-
nande dessa tror sig berättigad att antaga, att Thoreau
för egen del hör till de mera klara och lättfattliga skri-
benterna, tar man emellertid fel. Han älskade samtidigt det
invecklade, bisarra och äventyrliga; och den jämna fram-
ställningens legionärsmarsch avbröt han ej ogärna för
nöjet att flacka omkring på vinst och förlust och låta
bågsträngen surra vasst av några parthiska pilskott.
Hans begreppssaltomortaler, vitsar och smädelser tumla
fram om varandra och ha säkert berett honom själv en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
