Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Var jag levde och vad jag levde för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en tavlas behag i linjerna. Jag behövde inte gå
utomhus för att få frisk luft, ty atmosfären inomhus hade
inte förlorat något av sin friskhet. Jag satt, även i det
regnigaste väder, inte så mycket inom dörrar som
fastmera bakom en dörr. Harivamsa[1] säger: »En bostad
utan fåglar är som smaklös och oberedd föda». Så var
ingalunda förhållandet med min bostad, ty jag fann mig
plötsligt vara nära granne till fåglarna; inte genom att
ha tagit dem till fånga utan genom att ha satt upp min
egen bur i deras närhet. Jag var inte endast nära några
av dem som i vanliga fall även besöka parken och
trädgården, utan även de skyggare och mera betagande bland
skogens sångare, som sällan eller aldrig ge serenader för
byars och städers människor, — taltrasten,
scharlakanstrasten, gulsparven,whippoorwillfågeln och många andra.
Jag bodde vid stranden av en liten damm, ungefär en
och en halv mil söder om byn Concord och något högre
än den, mitt i en vidsträckt skog mellan denna plats och
Lincoln, cirka två mil söder om vårt enda historiskt
bekanta plats, Concords slagfält,[2] men jag var så
kringgärdad av skog, att dammens andra strand på en halvmils
avstånd, även den skogklädd, utgjorde min enda
vidsträckta horisont. Närhelst jag under den första veckan
såg ut över dammen, gjorde den på mig intrycket av
någon tjärn högt uppe bland bergen, med bottnen högt
över andra sjöars yta, och när solen kom upp, såg jag
hur vattnet lade av sin nattsvepning av dimma; efterhand
framträdde gradvis här och där dess yta med mjuka
dallringar eller klara reflexer, under det dimmorna likt
andar smygande drogo sig tillbaka mot skogsdunklen i alla
riktningar, som om de brutit upp från någon nattlig
sammankomst. Här tycktes själva daggen hänga kvar på
träden längre än på andra platser, liksom på bergens sidor.
Denna lilla sjö var en mycket värdefull granne under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
