Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Var jag levde och vad jag levde för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
och en av dem är en människa, en irländare eller yankee.
Skenorna nitas på och de täckas över med sand och tå-
get rullar jämt över dem. Var övertygad om att de ligga
fast i marken! Och med få års mellanrum lägges nya; så
att om några ha nöjet att åka på tåg, drabbas åtskilliga
andra av obehaget att bli överkörda. Men när man
plötsligt kör över någon person, som går i sömnen, en
övertalig sleeper på fel plats, som plötsligt blir väckt,
stannar man vagnarna i en fart och ställer till bråk och
oväsen liksom om detta vore något ovanligt.
Varför skola vi tvunget leva i sådan brådska och med
sådant slöseri på liv? Vi ha beslutat oss för att svälta
ihjäl innan vi känna hunger. Man säger, att en tappad
maska som fästes i tid, sparar nio senare, och därför
fästa vi tusen maskor i dag för att spara oss de nio i
morgon. Verkligt arbete ha vi inte, av det slag som be-
tyder något. Vi ha Sankt-Veits-dansen och kunna omöj-
ligt hålla våra huvuden stilla. Om jag endast tog ett par
tag i församlingens klockrep, som om det vore eldsvåda,
skulle inte en man från farmerna i Concords utkanter,
— trots alla tvingande göromål han beklagat sig över ti-
digare på dagen — inte en kvinna, inte en pojke, tveka
ett ögonblick att släppa allt det viktiga de hade för hän-
der och rusa iväg efter ljudet, visst inte främst för att
rädda egendom från elden, det får man bekänna, utan
mycket mera för att se den brinna, när den nu ändå har
fattat eld, och när envar ju vet att det inte var vi som
tänt på, — eller också för att se elden bli släckt och sen
kunna säga att man varit med om detta, ifall det hela
skötes bra; ja, om det så gällde själva bykyrkan. En man
kan knappt ta en halvtimmas lur efter middagen utan att
vid uppvaknandet lyfta på huvudet och fråga: »Några
nyheter?» — liksom om resten av mänskligheten hållit
vakt vid hans huvudgärd. Efter en natts vila äro nyhe-
terna lika nödvändiga som frukosten. — »För Guds
skull berätta mig vadhelst som hänt någon människa
varsomhelst på jordklotet», — och så läser vederbörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
