- Project Runeberg -  Skogsliv vid Walden /
157

(1924) [MARC] [MARC] Author: Henry David Thoreau Translator: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljud

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

w=====================
=============== *
157
skumma nätter och utförde onda gärningar, och som nu
få försona sina brott med veklagan på platsen för sina
dåd. De skänka mig en ny inblick i rikedomen och mak-
ten hos den natur, som är våra gemensamma boning.
Oh-o-o-o-o, jag kan aldrig finna ro-o-on! — suckar en
vid sidan av dammen och flaxar med förtvivlans rastlös-
het till någon ny gren bland de grå ekarna. Aldrig finna
ro-o-o-o-n! — upprepar en annan med vibrerande allvar
från andra sidan; finna ro-o-o-o-n! — ekar det svagt i
fjärran borta bland Lincoln-skogarna.
Jag åtnjöt även serenad från en skäll-uggla (hooting
owl). På nära håll föreföll det som det mest melanko-
liska ljud i naturen, som om hennes avsikt var att upp-
repa och för alltid bevara dödsjämmern från en mänsk-
lig varelse, — någon stackars svag livsspillra, som lämnat
allt hopp bakom sig och tjuter som ett djur, men likväl
med mänskliga suckar, vid färden in i den mörka klyf-
tan, — det hela än mer skräckfyllt på grund av en viss
halvkvävd gurglande melodi, — jag finner att jag vill
börja med bokstäverna gl när jag söker härma det, —
uttrycket för ett medvetande som nått det uppmjukade,
mjöldaggsbelagda stadiet av alla friska och tappra tankars
bortdöende. Det kom en att tänka på ghouler och idioter
och vanvettiga tjut. Men när en annan svarar från sko-
garna, blir det hela melodiöst på grund av avståndet, —
hoo hoo hoo, hoorer hoo; och oftast förde detta ljud
med sig uteslutande angenäma associationer, vare sig det
förnams dag eller natt, sommar eller vinter.
Jag är hänryckt över att det finns ugglor. Låt dem
istället för människorna sköta om den idiotiska och för-
ryckta jämmern. Det är ett ljud som förträffligt läm-
par sig för kärr och skymningsskogar, där aldrig dagern
trängt ner; det framkallar för fantasin någon vidsträckt
och outvecklad natur som människor ännu inte nått fram
till. De representera den eviga skymning och de otill-
fredsställda tankar, som vi alla ha inom oss. Hela dagen
har solen belyst något vildmarksträsk, där en ensam gran

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 11 16:02:19 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/walden/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free