Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
står höljd av lavar, där små hökar kretsa runt och någon
ödla slingrar fram bland riset, där kaninen och rapphö-
nan gömma sig i skrymslena; men en dystrare och mera
passande dager sänker sig nu, och en annan ras vaknar
upp för att ge uttryck åt naturens mening.
Sent på aftonen kunde jag höra avlägsna vagnar
skramla över broar, — ett ljud som höres längre än
nästan något annat på kvällen; eller jag hörde skällande
hundar samt då och då åter råmandet från en otillfreds-
ställd ko i sitt bås. Under tiden genljöd redan hela stran-
den av trumpetandet från oxgrodorna, — buttra själar
från forna vinpimplare och nattgastar, fortfarande för-
härdade och utan ånger, ännu försökande ta upp omkvä-
det på någon dryckesvisa i kylan i sitt stygiska kärr —
om Waldens nymfer förlåta mig den jämförelsen; som
gärna alltjämt ville hålla uppe de muntra bruken vid
forna festers bord, ehuru deras röster blivit hesa och
tjockt allvarliga, ej längre lämpade för glädje, och vinet
mist sin smak samt blivit endast en vätska, som spänner
ut deras buk och aldrig alstrar något milt rus med glöm-
ska av det framfarna utan endast mättnad och vatten-
dränkthet och dästhet. Den mest åldermansliknande,
som sticker upp här vid norra stranden med hakan mot
ett näckrosblad, en serviett över vilken hans slappa hals-
ister hänger ner, sväljer en djup klunk av det fordom så
föraktade vattnet och låter bägaren gå vidare med utro-
pet tr-r-r-r-oonk, tr-r-r-oonk, tr-r-r-oonk! — och genast
kommer över vattnet samma lösen från den som är när-
mast i ålder och värdighet, till tecken att han tömt bäga-
ren ned till sitt märke; och när detta fortgått i krets runt
stränderna, utbrister slutligen ceremonimästaren tillfreds-
ställt tr-r-r-oonk! — vilket envar i tur och ordning upp-
repar, ända ned till den minst uppblåste, slappaste och
förkomnaste, så att inget misstag skall förekomma; därpå
går bägaren runt igen, tills slutligen solen skingrar natt-
dimmorna och alla ha hamnat under bordet utom ålder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
