- Project Runeberg -  Skogsliv vid Walden /
167

(1924) [MARC] [MARC] Author: Henry David Thoreau Translator: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ensamhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

167
närvaron av en del av mig, en lugn och granskande åskå-
dåre, som inte är jag, som inte beröres av det upplevda,
utan som endast ser på och antecknar; det är inte mer
jag än det är du. När livets skådespel, tragedi eller ej,
är slut, går åskådaren sin väg. För hans vidkommande
var det endast en underhållande historia, ett verk av fan-
tasin, fiktion utan större vikt. Denna medvetandets dub-
belhet kan lätt understundom göra oss till dåliga gran-
nar och kalla vänner.
Jag finner det hälsosamt att under största delen av ti-
den vara ensam. Det blir snart tröttande och distrahe-
rande att vara i sällskap, även om detta är av bästa slag.
Jag älskar ensamheten. Jag råkade aldrig något sällskap
som var så sällskapligt som ensamheten. Oftast äro vi
mera ensamma, när vi ströva omkring bland människor
än när vi vistas i vår kammare. En person som tänker
och arbetar är alltid ensam, var han än befinner sig. En-
samheten mätes inte med det antal mil, som finnas mel-
lan mig och min granne. Den verkligt ivrige studeranden
i en universitetsstads packade bikupor är lika ensam som
en dervisch i öknen. Lantmannen på fältet eller i sko-
garna plöjer eller fäller träd hela dagen och känner sig
inte ensam, emedan han är sysselsatt; men när han kom-
mer hem på kvällen, kan han inte slå sig ner i sällskap
med sina tankar utan måste gå till något ställe, där han
kan »se människor» och liva upp sig och, som han tror,
få vederlag för sin dags ensamhet; och på grund härav
undrar han över att någon människa kan sitta ensam
med sina böcker och tankar natt och dag utan att förgås
av övergivenhet och ledsnad; varvid han inte besinnar,
att den intellektuellt sysselsatte, även när han sitter inom-
hus, fortfarande håller på med att plöja sina fält och
fälla träd i sina skogar, som lantmannen i sina, och även
söker samma förströelse och sällskap som denne, fast i
en mera förtätad form.
Det vanliga umgänget är en allt för billig vara. Vi
råkas med korta mellanrum och ha inte haft tid att för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 11 16:02:19 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/walden/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free