- Project Runeberg -  Skogsliv vid Walden /
168

(1924) [MARC] [MARC] Author: Henry David Thoreau Translator: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ensamhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

168
värva oss något nytt värde för varandra. Vi råkas vid
bordet tre gånger dagligen; det är ständigt samma smak
av samma gamla rätt. Vi lära in ett antal regler, en över-
enskommen etikett, för att göra denna ideliga samvaro
uthärdlig, så att vi inte skola råka i öppet krig. Vi mö-
tas på posten, på promenaden, framför brasan, — varje
dag, varje kväll; vi leva hoppackat och äro i vägen för
varandra, snubbla ständigt över varandra och förlora
därigenom en god del av vår ömsesidiga aktning. Alla
verkligt viktiga och hjärtliga meddelanden skulle kunna
utföras med vida mindre antal sammanträffanden. Det
skulle vara mycket bättre med endast en innevånare på
var kvadratmil, som där jag bor. En människas värde
sitter inte i skinnet, så att vi tvunget behöva vidröra var-
andra.
Jag har hört berättas om en man som gått vilse i sko-
garna och höll på att dö vid foten av ett träd; hans en-
samhet skingrades av de omväxlande bilder, varmed hans
sjuka inbillning på grund av hans andliga och kroppsliga
svaghet omgav honom och vilka han antog vara verkliga.
På liknande sätt kunna vi vid full kroppslig och andlig
hälsa uppmuntras av ett mera normalt och naturligt um-
gänge och sålunda komma därhän, att vi aldrig anse oss
ensamma.
Jag har rikligt sällskap i mitt hus, särskilt på morg-
narna när inga besökare komma. Låt mig komma med
några liknelser, som kunna ge en inblick i min belägen-
het. Jag är inte mer ensam än lommen, som skrattar så
högt från dammen; jag är inte mer ensam än dammen
själv. Säg mig vilket sällskap den ensamma skogssjön
har! Och likväl grumlas den inte av nedslagenhetens
och ledsnadens smådjävlar; dess azurfärg är i stället som
änglars klarhet. Solen är ensam utom i disigt väder; då
synas stundom två solar, men den ena är falsk. Gud är
ensam, — men med djävulen förhåller det sig ingalunda
så; han har mycket sällskap omkring sig; han är legio.
Jag är inte mer övergiven än någon ensam maskros eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 11 16:02:19 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/walden/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free