Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Besök och gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
»Till huset komna, fylla de var vrå.
Ej tom förströelse de här begärt.
En stunds svalt lugn är allt de önska få:
Bäst gästvänskap den vises själ har länt.»
När Winslow, som senare blev guvernör över Ply-
mouthkolonien, med en följeslagare begivit sig åstad till
fots genom skogarna på en artighetsvisit hos indianhöv-
dingen Massassoit samt hungrig och uttröttad nått fram
till lägret, mottogos gästerna hövligt av hövdingen, men
ingenting yttrades om mat den dagen. När natten kom
— för att citera hans egna ord — »anvisade han oss säng-
plats hos sig själv och sin gemål på en plankställning en
fot ovan marken, täckt med en tunn matta. Ytterligare
två hövdingar, som inte funno annan sovplats, trängde
sig ned bredvid och över oss, så att vi funno vilan mer
påfrestande än resan. Klockan ett nästa dag kom Mas-
sassoit med två fiskar som han skjutit, ungefär tre gån-
ger så stora som en braxen; sedan dessa kokats, visade
sig åtminstone fyrtio personer ivriga att erhålla en bit
av dem. De flesta erhöllo också något. Denna måltid
var allt vad vi erhöllo under två dagar och en natt; och
om inte en av oss lyckats köpa en rapphöna, hade vi fått
företaga återfärden fastande.» Då de fruktade att bli
omtöcknade av brist på föda och även sömn, — det sista
beroende på »vildarnas barbariska skrål, ty de hade för
vana att sjunga sig i sömn» — samt emedan de ville
komma hem medan de ännu hade krafter kvar, begåvo
de sig därefter på hemväg. Vad gästfriheten med bostad
och sovplats beträffar, är det sant att de kunde ha skäl
att känna sig missbelåtna, ehuru det som de uppfattade
som obehag utan tvivel var avsett som artighet; men i
fråga om föda kan jag inte inse, hur indianerna skulle
kunnat bete sig bättre. Ty dessa hade själva ingenting
att äta, och de voro alltför förnuftiga för att anse att
några ursäkter skulle mildrat deras gästers hunger; där-
för spände de i stället åt bältena hårdare och sade ingen-
ting om saken. En annan gång, när Winslow besökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
