Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Besök och gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
»Detta är bra» — säger han. Han har en stor bunt
bark av vit ek under armen, hopsamlad denna söndags-
morgon åt en sjuk person. »Jag kan inte tro att det är
något ont i att samla sådant en helgdag», säger han.
Homeros är för honom en stor författare, ehuru han
inte bestämt vet vad hans skrifter handla om. Det skulle
vara svårt att uppleta en mer enkel och naturlig män-
niska. Laster och sjukdomar, som kasta en sådan trist
skugga över världen, tycktes inte existera för hans vid-
kommande. Han var ungefär tjugoåtta år gammal och
hade för ett dussin år sedan lämnat sitt kanadensiska
fädernehem för att arbeta i Staterna, i hopp att slutligen
få nog för att inköpa en gård, möjligen i sitt eget land.
Han var stöpt i grövsta form : en kraftig men något obe-
händig kropp, som likväl bars upp med en viss grace;
en tjock, solbränd hals, tovigt, mörkt hår samt blå ögon,
som sågo tröga och sömntunga ut men då och då lystes
upp av uttrycksfulla glimtar. Han bar en platt grå klä-
desmössa, en formlös ullfärgad rock samt grova stövlar.
Han förtärde kött i stora kvantiteter och bar vanligen
med sig sitt middagsmål några mils väg förbi mitt hus i
ett bleckmått; det bestod av kallt kött, ofta av murmel-
djur, samt dessutom kallt kaffe i en lerflaska, som ding-
lade i en rem vid hans bälte; stundom erbjöd han mig en
munfull av detta. Han kom förbi tidigt, korsande mitt
bönfält; men i hans sätt märktes intet av den iver att
komma fort iväg till arbetet som de äkta yankees bruka
lägga i dagen. Det var aldrig hans mening att överan-
stränga sig. Ofta kunde han lämna kvar sin matsäck i
någon buske, när hans hund fångat en hare på vägen,
samt gå tillbaka en mil eller mer till den gård, där han
hyst in sig, för att hänga in den i källaren där, efter att
först en halv timmas tid ha överlagt, om han inte lämp-
ligen kunde sänka ned den i dammen till kvällsdags;
sådana problem tyckte han om att länge begrunda. När
han kom förbi om morgnarna, kunde han säga: »Vad här
är gott om skogsduvor! Om det inte vore min syssla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
