Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Besök och gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
alt arbeta var dag, kunde jag få nog att försörja mig
med bara genom jakt, — duvor, harar, kaniner, rapp-
höns; tusan, jag kunde få nog för en vecka med en enda
dags jakt!»
Han var en skicklig timmerhuggare och hängav sig åt
en del av sitt yrkes finesser och konstgrepp. Han högg
av träden jämt och tätt intill marken, så att de upp-
skjutande rotskottten skulle bli kraftigare samt en släda
obehindrat skulle kunna glida över stubbarna; och i stäl-
let för att lämna kvar ett helt träd som stöd för det upp-
staplade bränslet, klöv han det till en tunn spjäla, som
man till sist kunde bryta av med handen.
Han intresserade mig, emedan han var så enkel och en-
sam och ändå så väl tillfreds; en källa av idel gott hu-
mör, som flöt över i hans ögon. Ibland såg jag honom
under hans arbete i skogarna i färd med att fälla träd;
han varsnade mig då med ett skratt av oändlig tillfreds-
ställelse och med en hälsning på kanadensisk-franska, fast
han talade engelska lika bra. När jag kom närmre, slutade
han upp med arbetet och sträckte behagligt ut sig längs
stammen av någon fälld tall; han skalade av ett stycke
av innerbarken, som han rullade samman och tuggade
under det han pratade och skrattade. Han hade ett så-
dant överflöd på livsandar, att han ofta kastade sig om-
kull och rullade på marken av idel skratt, när han kom
att tänka på något lustigt. Han kunde titta upp bland
trädkronorna och utbrista: »By George! Jag har det så
bra som helst här med timmerhuggandet; jag kan inte
önska mig något bättre.» Ibland, när han hade gott om
tid, kunde han hela dagen roa sig i skogen med en fick-
pistol, varmed han med bestämda mellanrum avfyrade
salvor längs stigen. Vintertiden tände han en eld och
värmde sitt kaffe i en kittel; och när han satt på en träd-
stam vid sitt middagsmål, kunde ibland någon talltita
slå ned på hans hand och undersöka potatisen, som
han höll mellan fingrarna; han sade, att han »tyckte om
att se de små kräken».
12 — Skogsliv vid Walden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
