Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidigare nybyggare samt vinterbesökare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
ingenting var att se utom en hög tegel och aska. Sedan
huset gått all världens väg, hade han endast dessa rester
kvar att betrakta. Han kände sig tröstad av den sym-
pati som han förnam av min närvaro, och han visade
mig, så gott mörkret medgav, var den övertäckta brun-
nen fanns, vilken, Gud vare tack, aldrig skulle kunna
brinna; och han trevade länge omkring på muren för att
finna den brunnshake, som hans fader skurit till och satt
beslag på; han fingrade på den krok, på vilken ämbaret
fästats och sänkts ned i brunnen, — allt han nu hade
som minne, — ivrig att visa mig att det inte var någon
vanlig, billig krok. Jag kände på den, och ännu ser jag
den nästan dagligen på mina promenader; en familjs
historia hänger alltjämt fast vid den kroken.
Nära dessa, på en plats, där man ännu ser en brunn
och några syrenbuskar, bodde Nutting och Le Grosse.
Men låt oss återvända åt Lincolnhållet.
Längre in åt skogarna än någon av de nämnda, på det
ställe där vägen mest närmar sig dammen, bodde kruk-
makaren Wyman som squatter; han försåg traktens invå-
nare med lergods och lämnade efter sig avkomlingar att
fortsätta samma verksamhet. De hade intet överflöd på
jordiska ägodelar, och det var endast av nåd de tillätos
bo kvar; dit kom ofta sheriffen förgäves för att driva in
skatten eller för att för formens skull ta litet söndrigt ler-
gods i mät; något annat fanns nämligen inte för honom
att lägga beslag på. En dag vid midsommartid, när jag
var sysselsatt i min täppa, stannade en man, som körde
en vagnslast lergods till marknaden, sin häst vid mitt
trädgårdsland och frågade mig angående Wyman den
yngre. Han hade för lång tid sedan köpt en drejskiva av
honom och önskade nu veta, vad det blivit av honom.
Jag hade läst i bibeln om krukomakarens lera och hjul,
men det hade aldrig fallit mig in att inte de lerkärl, vi
använde, voro sådana som bevarats hela från gamla dar
eller vuxit på träd som kalebasser; det gladde mig därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
