Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidigare nybyggare samt vinterbesökare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
de solbrända barnungarna en gäng satte den lilla plantan
i jorden i husets skugga och sedan dagligen vattnade den,
anade de inte, att den skulle slå så fast rot och överleva
dem, överleva huset som skänkt plantan skugga, överleva
de vuxna människornas trädgård, — samt ännu svagt be-
rätta deras historia för en ensam vandrare ett halvt år-
hundrade efter det de vuxit upp och dött, — alltjämt
blommande lika rikt och spridande lika god doft som den
gjorde den första våren. Jag lägger alltid märke till dessa
blommors milda, vänliga och uppmuntrande färger.
Men hur kan det vara, att detta lilla nybygge i skogen,
som bort vara fröet till något större, så helt misslyckades,
under det att Concord härdigt hållit ut? Hade det inga
naturliga företräden, — inga vattenrättigheter, eller hur?
Här fanns ju den djupa Walden-dammen och den kyliga
Bristers Källa; där hade de rättighet att dricka djupa och
hälsosamma klunkar: men dessa vatten använde de män-
niskorna endast till att skölja sina glas i. De tillhörde
alla en ständigt törstig ras. Kunde inte här varit platsen
för korgmakare, kvastmakare, matt-tillverkare, spinner-
skor och krukformare? Kunde inte de fått vildmarken
att blomma som en ros och låtit en talrik avkomma ärva
sina fäders land? Den karga marken skulle åtminstone
förhindrat dem att degenerera som låglandets invånare.
Ack, hur föga bidrar inte minnet av dessa forna nybyg-
gare att förhöja nejdens behag! Men kanske Naturen
åsyftar att försöka än en gång med mig som förste man,
och kanske skall det hus, jag byggde förra våren, bli det
äldsta i en kommande by.
Jag tror inte, att någon människa någonsin byggt på
den plats, där mitt hus står. Bevara mig från en stad,
som byggts över ruinerna av en annan, där byggnadsma-
terialierna äro ruiner och trädgårdarna kyrkogårdar! Där
är marken urblekt och förbannad, och innan sådant blir
nödvändigt skall jorden själv förgås.
Med sådana minnen befolkade jag mina skogar och
gnolade mig själv till sömns.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
