Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidigare nybyggare samt vinterbesökare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
Under denna årstid hade jag sällan en besökare. När
snön låg som djupast, vågade sig ingen vandrare nära mitt
hus på kanske en veckas eller fjorton dagars tid, men
där bodde jag under tiden så skyddad som en åkersork
eller likt boskap och fjäderfä som påstås ha levat lång
tid översnöade, till och med utan föda; eller likt den ti-
diga nybyggarfamilj i kommunen Setton i denna stat, vil-
kens hus fullkomligt övertäcktes vid det stora snöfallet
1717, under familjefaderns frånvaro, så att en sökande
indian endast återfann det med ledning av det hål, som
skorstenens varma luft åstadkommit i drivan, och på så
sätt lyckades rädda familjen. Men ingen vänlig indian
bekymrade sig om mig; det behövdes heller inte, ty hu-
sets herre fanns hemma. Det Stora Snöfallet! Hur upp-
piggande är det inte att höra berättas därom! Hur far-
marna när de omöjligt kunde ta sig fram till skogarna
med sina fordon, blevo tvungna att hugga ned alléträden
framför husen till bränsle, — och hur de när skaren hun-
nit hårdna, skuro av träden i skogskärren tio fot ovan
marken, vilket kom till synes på våren efter snösmält-
ningen!
Efter de stora snöfallen skulle man kunnat avbilda
min väg från huset till landsvägen, ungefär en halv mils
sträcka, genom en ringlande punkterad linje med långa
avstånd mellan punkterna. Under någon vecka med jämn
väderlek tog jag varje dag exakt lika många steg och av
precis samma längd, både när jag gick bort och vände
tillbaka, ty jag trampade alltid omsorgsfullt och med en
passares precision i mina egna djupa spår, — till en så-
dan rutin tvingar vintern oss; efter någon tid skimrade de
isade spåren i himmelsblå färg. Men inget väder avhöll
mig från mina promenader, eller rättare utflykter, ty jag
strövade ofta iväg åtta till tio mil genomdendjupastesnön
till något möte som jag stämt med en bok eller en björk
eller någon gammal bekantskap bland tallarna; varvid
jag ofta vadade till toppen av de högsta kullarna, när
snön låg två fot djup i genomsnitt och jag fick en ny snö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
