Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidigare nybyggare samt vinterbesökare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
lavin över huvudet för varje steg, eller ibland kravlade
dit på händer och knän under en tid, när alla skogens
jagande djur gått i vinterkvarter. En eftermiddag roade
jag mig med att observera en strimmig uggla (Strix nebu-
losa), som satt på en av de lägre torra grenarna av en
vittall tätt intill stammen; det var klart dagsljus och jag
befann mig på mindre än femton fots avstånd. Hon
kunde höra mig, när jag rörde på mig och kom snön att
knarra, men hon kunde inte tydligt urskilja mig. När jag
gjorde som mest buller, sträckte hon på halsen, reste
nackfjädrarna och öppnade ögonen på vid gavel; men
ögonlocken sjönko snart ner igen och hon började åter
dåsa till. Också jag förnam en viss sömnighet efter att
ha givit akt på henne under en halvtimma, där hon satt
med halvslutna ögon som en katt, en kattsläktets bevinga-
de anförvant. Det fanns endast en smal strimma synlig
mellan ögonlocken, med vilken hon bibehöll en obestämd
förbindelse med mig, — blickande ut från något dröm-
land med halvskymd blick under försöket att komma un-
derfund med den varelse, som likt en fläck eller formlös
dimma kommit in bland hennes visioner. När jag slutli-
gen åstadkom något starkare buller eller nalkades ytter-
ligare, blev hon orolig och vände sig trögt på sin gren,
liksom förargad över att hennes drömmar avbrutits; och
när hon gav sig i väg och svävade mellan furorna med
vingarna sträckta till oanad vidd, var jag inte i stånd att
förnimma det svagaste ljud från dem. Efter att så ha fladd-
rat fram mellan furgrenarna, mera ledd av ett fint känsel-
sinne, som förrådde deras närhet, än av synen, urskiljan-
de sin väg så att säga med känselspröten, fann hon en an-
nan gren där hon i fred kunde förbida sin dagers inbrott.
När jag gick längs den långa bank som lagts för järn-
vägen genom ängarna, mötte jag mången skarp och bi-
tande vind, ty ingenstädes ha de friare spel; och när
frosten slagit mig på ena kinden, vände jag strax, trots
min hedendom, den andra kinden till. Och det var inte
stort bättre längs körvägen från Bristers Hill. Ty alltjämt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
