Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vinterdjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
ligen valde ut en läng och bred kolv, betydligt större än
han själv, och med försiktigt balanserande började tran-
sportera iväg den till skogen, som en tiger med en buf-
fel, — allt med samma sicksackvändningar och uppehåll,
släpande på sitt förvärv, som om det var för tungt för
honom, och ofta bragt på fall av bördan; men han kom
den alltid att falla framåt, besluten att föra verket till-
ända till varje pris; — en alldeles särskilt pigg och hän-
synslös liten kringstrykare; — och så kom han då änt-
ligen iväg med sitt byte till sitt vanliga tillhåll; ibland
praktiserade han kanske upp det till toppen av en viss
fura på hundra famnars avstånd, och jag kunde senare
finna fröfästen strödda omkring i skogen i olika rikt-
ningar.
Slutligen anlände skrikorna, vilkas ostämda läten
hörts långt innan, när de försiktigt färdats fram i grann-
skapet; på ett tjuvaktigt och lömskt sätt flaxa de från
gren till gren, närmre och närmre, samt plocka upp de
kärnor som ekorren strött omkring sig. Sedan de därpå
slagit sig ner i någon fura, försöka de svälja en kärna
som är alldeles för stor och hotar kväva dem; efter myc-
ket besvär få de upp den igen och använda sedan en
timma på att försöka knäcka den genom att hamra på
den med näbben. De voro till hela sitt uppträdande tju-
var och jag hade ingen vidare aktning för dem; medan
däremot ekorrarna, fast de till en början voro skygga,
kommo till axen som för att taga för sig av vad som rät-
teligen tillhörde dem.
Under tiden kommo titorna i flockar, plockade upp de
smulor som ekorrarna lämnat, flögo med dem till när-
maste gren och placerade dem under sina klor; sedan
hamrade de på dem med sina små näbbar, som om de
jagat en insekt under barken, tills de voro tillräckligt
sönderdelade för deras fina strupar. En liten flock av
dessa småttingar kom varje dag för att leta upp ett mid-
dagsmål i min vedtrave eller bland smulorna vid min
dörr, med tunna, svävande, läspande ljud eller med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
