Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vinterdjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
muntert day, day, day, eller, mera sällan, under vârlika
dagar, med ett starkt sommarklart vi-vi frän skogsbrynet.
De blevo så orädda, att slutligen en slog sig ned på en
famnfull ved, som jag bar in, och pickade bland träna
utan rädsla. En gång har det hänt mig, att en sparv för
ett ögonblick slagit ner på min axel medan jag höll på
med hackning i en trädgård i byn, och jag kände detta
som en större hedersbevisning än någon slags epålett, jag
kunde burit. Ekorrarna blevo också med tiden helt
orädda och hoppade ofta över min sko, när det var gi-
naste vägen.
När marken ännu inte var helt snötäckt, samt åter se-
nare på vintern, när snön smält undan på min södra
backsluttning och runt vedtraven, kommo rapphönsen
fram ur skogen morgon och afton för att leta efter föda
där. Vart man än går i skogarna, fara rapphönorna upp
med surrande vingar och skaka ned snö från torra löv
och kvistar högt uppe, som kommer silande ner bland
solstrålarna som gyllne stoft. Denna duktiga fågel skräm-
mes inte bort av vintern. Den höljs ofta helt av drivor,
och det påstås att den stundom under flykten störtar sig
ned i den lösa snön och stannar där helt dold några da-
gar. Jag skrämde ofta upp dem även på öppna platser,
när de vid solnedgången kommit fram ur skogen för att
plocka knoppar på vildaplarna. De bruka regelbundet
varje afton komma till vissa träd, där den sluge jägaren
lurar på dem; och fruktträdgårdarna i byns utkanter ska-
das ofta härav avsevärt. Men hur som helst, jag är lik-
väl glad att rapphönan finner sin föda. Den är Naturens
egen fågel, som livnär sig av knoppar och dietisk dryck.
Under mörka vintermorgnar eller korta vintereftermid-
dagar hörde jag understundom något koppel hundar göra
ett slag genom skogarna med tjut och gläfs, ur stånd att
motstå jaktens lockelse; och klangen från ett jakthorn
längre borta meddelade, att människor funnos bakom.
Skogarna ljuda på nytt, men likväl dyker ingen räv fram
på dammens jämna yta, inte heller något förföljande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
