Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vinterdjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
koppel på sin Actæons spår. Och kanske får jag på kväl-
len se jägarna återvända till sitt värdshus med en enda
svans släpande från deras släde som trofé. De säga mig,
att om räven ville stanna kvar i sin lya under den frusna
jorden, skulle han vara trygg, och likaså ifall han ville
springa åstad i rät linje: ingen rävhund skulle då kunna
nå honom; men när han väl lämnat sina förföljare långt
bakom sig, stannar han och lyssnar och inväntar dem;
och när han ger sig iväg på nytt, kröker han runt och
går tillbaka till sitt gamla tillhåll, där jägarna vänta på
honom. Men emellanåt springer han längs en mur eller
ett gärde en lång sträcka och tar sen ett väldigt språng
åt ena sidan; han tycks också känna till, att vatten utplå-
nar spårlukten. En jägare berättade mig, att han en
gång såg en förföljd räv springa ut på Walden, när isen
var täckt med små vattenpölar, fortsätta rakt ut ett styc-
ke och därpå vända samt åter gå i land på samma sida.
Kort efter nådde hundarna fram, men här tappade de
spåret. Ibland kommo några hundar, som jagade på
egen hand, fram till min dörr, gjorde en lov runt huset
samt gnydde och skällde utan att egna mig minsta upp-
märksamhet, liksom om de varit gripna av ett slags van-
sinne så att intet kunde avleda dem från förföljelsen. Så
hålla de på att ringa, tills de korsa ett varmt rävspår, ty
den erfarne hunden överger villigt allt annat för ett så-
dant. En gång kom en man från Lexington för att fråga
efter en hund, som satte stora spår och som under en
vecka hållit på att jaga på egen hand. Men jag fruktar,
att han inte blev klokare för allt jag sade honom, ty för
var gång jag sökte besvara hans frågor, avbröt han mig
och frågade, vad jag hade för mig här. Han hade för-
lorat en hund men funnit en människa.
En äldre, jägare, något fallen för torka i strupen, som
brukar komma för att bada i Walden en gång vart år när
vattnet är som varmast, och som vid de tillfällena häl-
sade på hos mig, berättade att han en gång för många år
sedan tog sin bössa och gav sig ut på ett strövtåg i Wal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
