Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vinterdjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
denskogarna; när han då gick Weylandvägen framåt,
hörde han skall av drivande hundar som nalkades, och
inom kort hoppade en räv över vallen in på vägen samt
snabbt som blixten över vallen på andra sidan, utan att
jägarens kastskott gjort honom någon skada. Ett stycke
efter kom en hynda med tre valpar i fullt lopp, jagande
för egen räkning och snabbt på nytt försvunna längs spå-
ret. Sent på eftermiddagen, när han satt och vilade sig
i de täta skogarna söder om Walden, hörde han ljudet
av hundarna långt borta mot Fair-Haven-hållet, alltjämt
på spåret; efterhand kommo de närmre, och deras iv-
riga jaktskall, som kom skogen att genljuda, hördes snart
borta från Källängen och därpå från Bakers Farm. Un-
der en lång stund stod han stilla och lyssnade till musi-
ken, som är så ljuvlig för en jägares öra, — när plötsligt
räven uppenbarade sig, löpande under de högtidliga val-
ven med lätta och otröttliga steg, med varje tassande ljud
dränkt i ett sus från bladen, snabb och lugn, väljande sin
väg, lämnande förföljarna långt bakom sig; så hoppade
han upp på ett klippblock i skogen och satt upprätt lyss-
nande, med ryggen mot jägaren. För ett ögonblick hej-
dade medkänslan dennes arm; men det var ett kortlivat
själstillstånd: så fort som tanke kan följa tanke sänktes
hans bössa, och räven rullade ned från klippan och låg
död på marken. Jägaren bibehöll fortfarande sin plats
och lyssnade på hundarna. Alltjämt kommo de närmare,
och nu fylldes varje grenvalv i närheten med deras
skälvande skall. Till sist dök den gamla hyndan fram
med nosen mot marken, drog in lukten som en besatt
och rusade rätt mot klippan; men när hon fick se den
döde räven, slutade hon plötsligt att skälla, som om för-
stummad av förvåning, samt gick runt honom flera gån-
ger under tystnad; en efter en anlände hennes valpar och
bragtes liksom sin moder till tystnad inför mysteriet. Sen
kom jägaren fram, och miraklet fick sin förklaring. De
väntade under tystnad, medan han flådde räven, följde
sedan efter skinnet en stund och försvunno därpå åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
