Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vinterdjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
bland träden. Samma kväll kom en egendomsägare från
Weston till Goncordjägarens hydda och frågade efter
sina hundar; han berättade att de under en veckas tid
hade jagat på egen hand från Westonskogarna. Concord-
jägaren berättade vad han visste och erbjöd honom skin-
net; men den andre avböjde detta och gick sin väg. Han
återfann inte sina hundar den kvällen, men nästa dag
fick han veta, att de gått över floden och vistats över nat-
ten i en lantgård, där de fått rikligt med föda, varefter de
åter gett sig iväg tidigt på morgonen.
Denne jägare, som berättade mig detta, kunde påminna
sig en viss Sam Nutting, som brukade jaga björn på Fair-
Haven-åsarna och byta sig till rom för skinnen i Con-
cords by, — och han hade till och med berättat för min
sagesman, att han en gång sett en hjort där. Nutting
hade en berömd jakthund vid namn Burgoyne — han ut-
talade det Bogaine — vilken min interlokutör brukade
låna. — I en kassakladd, som härstammar från en forn-
tida affärsman i denna by, vilken dessutom var kapten,
stadsnotarie och representant i lagstiftande församlingen,
finner jag följande post: »18. jan., 1743; John Melven
för en grå räv, 0-2-3»; sådana finnas inte i dessa trakter
numera; och i hans liggare krediteras den 7 febr. 1743
Hezekiah Stratton »för 1/2 part i ett Kattskinn, 0-1-41/2»;
naturligtvis är det frågan om vildkatt, ty Stratton hade
tjänat som sergeant i det gamla franska kriget och skulle
inte upprätthållit sitt anseende, om han jagat mindre
ädelt villebråd. Även hjortskinn finnas bokförda och
såldes dagligen. En person bevarar ännu hornen av den
sista hjort, som fälldes i dessa trakter, och en annan har
för mig berättat enskildheterna i denna jakt, i vilken
hans farbror var en av deltagarna. Jag kommer ännu
ihåg en gammal skranglig Nimrod, som kunde ta upp ett
blad från vägkanten och på detsamma frambringa toner,
vilka om mitt minne inte bedrar mig voro vildare och
mera melodiska än något jakthorns.
Vid midnattstid, när månen var uppe, hände det ibland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
