Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vinterdjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
som om Naturen inte längre orkade frambringa ädelt
blod utan hade det skralt med resurserna. De stora
ögonen föreföllo unga och sjukliga, nästan vattusiktiga.
Jag tog ett steg, — och vips sköt den iväg med ett elas-
tiskt skutt över skaren med kropp och lemmar graciöst
sträckta och lade snart skogen mellan oss båda, — be-
visande sina krafter och Naturens duglighet. Dess spin-
kighet hade sina orsaker. Sådan var dess natur.
Vad är ett landskap som saknar harar och rapphöns?
De höra till djurrikets enklaste och ursprungligaste pro-
dukter; de äro gamla och vördnadsvärda familjer, väl-
bekanta för antiken som för modern tid; av Naturens
egen substans, närmaste släktingar till bladen och mar-
ken — och till varandra; vingar och ben göra inte stor
skillnad. Det är knappast som om man sett ett vilt
djur, när en hare eller rapphöna far upp, — utan endast
ett naturfenomen av samma slag som dallrandet i bla-
den. Rapphönan och haren skola alltjämt trivas som
markens sanna urinvånare, vilka omstörtningar som än
inträffa. Om också skogarna huggas ned, ge snåren
och buskarna, som spira upp, dem tillräckligt skydd,
och de förbli lika talrika som förr. Det måste sanner-
ligen vara ett armt land som inte kan underhålla en hare.
Våra skogar myllra av båda dessa djurslag, och runt
varje skogsäng kan man se harstigar och rapphönsspår,
spärrade av kviststängsel och snaror av hästhår, vilka
någon vallpojke har hand om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
