Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dammen under vintern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAMMEN UNDER VINTERN
Efter en stilla vinternatt vaknade jag upp med en
känsla av, att en fråga hade riktats till mig och att jag
fåfängt sökt besvara den i min sömn, — något vad —
hur — när — var? Men här var den gryende Naturen,
alla varelsers livgiverska, redan vid mitt fönster med
milt och tillfredsställt anlete, och på hennes läppar
bodde ingen fråga. Jag vaknade upp till en besvarad
fråga, till Naturen och dagsljuset. Snön, som låg djup
på den tallfläckade marken, och själva backsluttningen,
där min hydda var belägen, tycktes båda säga: Framåt!
Naturen framställer ingen fråga och besvarar heller
ingen, som vi dödliga komma med. Hon har bestämt
sig för länge sedan. — »O furste, våra ögon dröja med
hänryckning vid detta världsallts underbara och väx-
lande skådespel och överbringa allt detta till vår själ.
Utan tvivel beslöjar natten en del av denna upphöjda
skapelse; men en dag kommer för att breda ut framför
oss hela det stora verk, som sträcker sig från denna jord
ända bort till eterns slätter.»
Så kommer mitt morgonarbete. Först tar jag en yxa
och ett ämbar och går för att få tag på något vatten,
om detta inte nu är en dröm. Efter en kall och snöig
natt behövde man slagruta för att finna rätt på det.
Varje vinter blir denna våta och dallrande vattenyta,
som var så känslig för vart andedrag och återkastade
minsta ljus och skugga, solid ned till ett djup av en eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
