Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
Århundrade, utan tankfullt stå vid sidan eller sitta stilla
medan det passerar förbi. Vad är det man firar och hyl-
lar? Alla tyckas tillhöra någon festkommitté, där man
var timme vänta att någon skall hålla tal. Gud är en-
dast hedersordförande för dagen, och Webster är hans
språkrör. Jag tycker om att väga, att överblicka, att dra-
gas hän mot det som har största dragningskraften för
mig; jag vill inte klamra mig fast vid bommen ovanom
vågskålen och försöka väga mindre; jag vill inte förut-
sätta en viss situation utan inrätta mig efter den situation
som verkligen föreligger; jag vill gå längs den enda stig
jag kan gå, — längs den, där ingen makt förmår hejda
mig. Det roar mig inte att försöka bygga en valvbro in-
nan jag nått säker grund. Låt oss inte leka lindansare.
Det finns fast mark överallt. Vi känna till, hur den re-
sande frågade pojken om kärret framför honom hade
hård botten. Pojken sade att sådan fanns. Men snart
sjönk resandens häst ner till sadelgjorden, och denne ut-
brast: »Jag tyckte du påstod att kärret hade fast bot-
ten!» — »Det har det», svarade pojken, »men ni har inte
hunnit halvvägs ner till den ännu.» — Så är det också
med umgängeslivets kärr och kvicksand; men den som
känner till detta får vara en rätt gammal gosse. Det hän-
der endast vid något sällsynt sammanträffande av om-
ständigheter, att det som tänkes, säges eller uträttas verk-
ligen har något värde. Jag vill inte räknas bland dem,
som narraktigt syssla med att slå spikar genom ribbor
och löst murbruk; sådant påfund skulle hålla mig vaken
om nätterna. Giv mig en hammare och låt mig känna
mig fram till fogningen. Lita inte på kalk och kitt. Slå
in spiken till huvudet och krök om den utstickande spet-
sen så samvetsgrant, att du kan vakna under natten och
tänka på ditt arbete med tillfredsställelse, — ett sådant
arbete som du inte skulle blygas över att inbjuda Mu-
serna till. Då skall Gud hjälpa dig, och endast då. Varje
spik skulle vara som en ny nitnagel i universums maski-
neri, som du hjälper till att hålla vid makt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
