Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
Hellre än kärlek, hellre än pengar, hellre än ryktbar-
het ber jag att få en skänk av sanning. Jag satt vid ett
bord, där födan var god och där vin fanns i överflöd och
uppassningen var inövad, men där allvar och sanning
voro obefintliga; och från detta ogästvänliga bord gick
jag hungrig bort. Gästfriheten var lika kall som glacen.
Jag tyckte att man knappt kunde behöva någon is för att
frysa denna. Man berättade för mig hur gammalt vinet
var och skildrade märkets ryktbarhet; men jag tänkte på
ett äldre, och likväl nyare, klarare vin, av ett ännu bättre
märke, vilket de inte inköpt och inte förmådde anskaffa.
Stilen, husen, parken och »förströelserna» ha ingen be-
tydelse för mig. Jag besökte en kung, men han bad mig
vänta i hallen och bar sig åt som en man som var odug-
lig för gästfrihet. I mitt grannskap fanns en man som
bodde i ett ihåligt träd. Hans sätt var verkligen kung-
ligt. Jag skulle gjort bättre i att avlägga besök hos
honom.
Hur länge skola vi sitta i våra portar och praktisera
lättjefulla och murknade dygder, som vilken sysselsätt-
ning som helst skulle göra löjliga? Liksom om man
borde börja sin dag med långtråkighet och betala någon
annan för att han hackar ens potatis; för att sen på efter-
middagen gå ut ett slag och öva sig i kristlig mildhet och
hjälpsamhet enligt en förut uppgjord plan för godhet!
Betänk vilken kinesisk högfärd och stelnad självbelå-
tenhet som behärskar människosläktet. Denna genera-
tion böjer en smula på huvudet för att komplimentera
sig själv till att vara den sista utlöparen av en ärorik
släkt; och i Boston och London och Paris och Rom be-
grundas det långa stamträdet och man anser det lämp-
ligt att med tillfredsställelse tala om våra framsteg i
konst och vetenskap och litteratur. Där ha vi de Filoso-
fiska Sällskapens Förhandlingar och de publika lovtalen
över Stora Män! Det är den gode Adam i färd med att
begrunda sina egna förträffligheter. »Förvisso ha vi ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
