- Project Runeberg -  Skogsliv vid Walden /
315

(1924) [MARC] [MARC] Author: Henry David Thoreau Translator: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

315
fört stora gärningar och sjungit gudomliga sånger, vilka
aldrig skola dö», — det vill säga så länge vi komma ihåg
dem. De lärda sällskapen och de stora männen i Assy-
rien, — var äro de? Vilka omogna filosofer och barns-
liga experimentatorer äro vi inte alltjämt! Det finns
inte en enda bland mina läsare som ännu har levt ett helt
människoliv. Kanske befinna vi oss ännu i släktets vår-
månader. Kanske vi redan haft mässlingen, men
jag tror knappt, att någon Sjuttonårsgräshoppa[1] ännu
kommit fram ur marken här i Concord. Vi känna
endast till en tunn hinna av den glob, på vilken
vi leva. De flesta ha inte grävt sex fot djupt
under ytan och inte hoppat sex fot högt över
den. Vi ha inte reda på var vi äro. Dessutom ligga vi i
stadig sömn nästan halva tiden. Likväl anse vi oss själva
klyftiga och ha inrättat en vedertagen ordning på ytan.
Ack ja, vi äro djupa tänkare, vi äro kämpande andar!
När jag står lutad över insekten, som kravlar bland bar-
ren på skogens matta och försöker gömma sig undan för
mig, frågar jag mig varför dess stackars små tankar ar-
beta så falskt, att den söker gömma sitt huvud för mig,
som kunde bli dess välgörare och kanske meddela dess
ras någon angenäm undervisning; och jag påminnes då
om den större Välgörare och Intelligens som står lutad
över mig, människokrypet.
        En ständig ström av nyhet flödar in i världen, och lik-
väl härda vi ut bland den otroligaste tröghet. Jag endast
pekar på de predikningar av skilda slag, som alltjämt
samla åhörare även i de upplystaste länder. Sådana
ord som glädje och sorg finnas alltjämt till, men de ut-
göra endast omkvädet på en psalm, som vi gnola genom
näsan, under det vi skänka vår fasta tilltro uteslutande
åt det platta och vardagliga. Vi tro, att kläderna är det
enda vi kunna byta om. Det påstås, att det brittiska väl-
det är mycket stort och respektingivande och att Förenta


[1] 1 The seventeen-years-locust, — en amerikansk stritart, som påstås leva sjutton år som larv i jorden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 11 16:02:19 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/walden/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free