Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
melen, näns högst sällan slå den, utan när den un*
der marschen stannar for att beta skriker han länge
och väl åt den innan han slår; men kamelen känner
också noga sin herre och bryr sig lika litet om hans
ord, som han om dess hotelser vid påpackningen. De
äro oåtskiljeliga vänner, om kamelen ej funnes skulle
Arabiens öknar stå toma och obebodda; utan
åtminstone en kamel kan egentligen ingen Arabisk familj
lefva. Ej under då, om det i den gamla äkta
Arabiska poesin blifvit en regel att börja hvarje
skaldestycke med några verser till detta djurs låf, samt
att denna regel ännu fortlefver och iakttages af
nutidens Arabiska skalder. Nästan hvarje betydligare
sång i öknen börjas ännu med: ja rakiban min
*on-dina, hvarefter en lång beskrifning följer på det fagra,
gracila kamelsto han rider, äfvensom jemförelser med
ghazellen o. s. v. Jag vet att Europeiska resaude
vanligen ej tycka om detta djur, utan anse det
feg-hjertadt och vänskapligt samt tillägga det allehanda
dåliga egenskaper. Men för min del har jag fattat
mycket tycke för kamelen, icke allenast derföre att
den här i öknen gör en af hvarje annat djur
oersättlig nytta, utan äfven för dess egendomligt trefliga
gestalt och lugna, oförargliga lynne. Det är sannt,
man måste se Negds gracila kameler för att finna
behag i dess gestalt, icke den tjockbenade, klumpiga
Egyptiska kamelen, man måste också se huru den
går sina 4 dagar utan mat och utan vatten med tung
börda, utan att knota, tills den nästan dignar till
döds af trötthet; då först vet man rätt värdera den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
