Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talten, fnnno vi den aflidnes tält ännu nedliggande på
jorden och hans familj sittande på det; de emottogo
oss nu med tyst sorg utan klagan, helt olika det
vilda sorl som ägt rum vid sheikhens hädanfärd.
Tältet slogs åter upp, sorgen glömdes för dagens och
lifvets vanliga göromål; morgonen derpå gjordes en
nomadflyttning från stället och snart var allt åter i
sin vanliga gång, såsom om ingenting hade passerat.
Sådan är den friska naturmenniskan: hennes sorg är
blott for ögonblicket, liksom fröjden; båda likna
häftigt uppflammande lågor, som snart slockna, hennes
såväl yttre som inre sår läkas lätt, emedan hullet är
godt och sinnet friskt.
De 14 dagar jag förlefde i Salims tält förgingo
eljest på samma sätt, som förut hos andra Beduiner.
Jag tillagade min mat sjelf, men hade många att dela
den med, ty folket var alldeles besatt efter de af mig
tillredda rätterna; ifrån det jag först upptände elden
var mitt tält fullt med barn, män och qvinnor, som
sågo på min matlagning och med äkta hundblickar
följde hvarje munsbit jag förde till munnen, sedan
maten med möda blifvit färdig. Jag kunde här
all-drig utsäga den vanliga bismillah-inbjudningen att
deltaga i måltiden, ty om jag det gjort skulle säkert
alla utan krus störtat fram och förtärt alltsammans,
innan jag hunnit smaka något af anrättningen. För
att dock på något sätt fullgöra hvarje ätandes
skyldighet att dela med sig, aflade jag vanligen för min
värds lilla son en portion på en tallrik, ehuru denne
visserligen hade föga fröjd deraf, ty knappt hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
