Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vägen till At arid. Emedan vi hade samma väg,
förenade vi oss med dem. Deras bufvndman var en
ung, högst älskvärd, artig och välvillig man, kallad
Hazzam, hvars bekantskap jag gjorde med samma
lätthet som vanligen andra Arabers. Vi anträdde
således färden i stort sällskap, ty utom de forenämnda
tillkom ett följe af Fokara Beduiner och deras
förnämsta sheikh, inalles 12 personer. Under vägen
kommo vi att känna hvarandra närmare och jag fann
då att till sällskapet hörde en annan Abbas pashas
slaf, som begaf sig till Feysal enkom för att köpa ett
8to, prisadt såsom det bästa i hela Arabien och nu
tillhörande sheikhen for den stora stammen Davish.
Jag tyckte mig intet bättre sällskap kunna få till
Feysal, än dessa män, hvarfore jag bad att få följa
med dem ända till slutet af deras fård. De invände
heller ingenting deremot, utan sade sig känna mig
(mana khabark); jag uttydde först detta ord så, att
de hört talas om mig bland de Araber från hvilka
jag kom, men lärde mig sedermera förklara uttrycket
annorlunda. Bland andra nyheter berättade Hazzam
äfven att alla Franger afsatt sina kungar, ntom
Engelsmännen som blifvit sin drottning trogna; äfven
detta fick jag ingen tydning på förän i Baghdad. Vi
påskyndade färden nästan till öfverdrift, ty ej blott
hela dagen om gingo vi forcerad marsch, utan äfven
en del af natten togs i anspråk, på det de till sitt
fattiga land återlängtande Negdboerna måtte hinna
snart fram.
Men jag får oj uppehålla mig vid småsaker, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
