Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Sveriges och Norriges Arffurste, den 4 Juli 1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af egen torfva och af egen klinga
Tar sin förnödenhet och sitt försvar.
Och kraften är den höga religionens,
Som sträcker ut mot skyn sin ena hand
Och, med sin andra, hyddans rätt och thronens
Befäster genom samma helga band.
Du vet det, furste! — och detsamma vet
Den unga nord, som växer vid din sida.
Af dygd och religion vi än förbida
En tid af ära och lycksalighet.
Det fordna Manhems anda, länge bunden
I paralysen af en veklig tid,
Står upp med fröjd, och går att lägga grunden
Till tempelbyggnaden för ljus och frid.
Må hända tappade hans första fjät
Den smala tråden, mellan mer och mindre;
Men intet maktens språk den ädla hindre
Sitt mål att söka, och att hinna det!
Ej brott och villor menskan slå i fjettrar,
Der hon förut ej tankens fjettrar känt;
Hvad henne lyfter, henne ock förbättrar,
Och friheten är ljusets element.
Så skall ännu bland våra klippor bo
Den gamle, mäktige och fromme anden.
Han kommer, och han trifs i bröda-landen,
Med endrägt, mandom, tarflighet och tro.
I sommarhettan, som i vinterkölden,
Sin pligt han fyller utan svek och knot,
Och hvilar trygg, — men hvilar uppå skölden.
Med sina trogna lejon vid sin fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
