Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Sveriges och Norriges Arffurste, den 4 Juli 1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid första larm beredd, men ej förskräckt,
På kämpavis han väpnar sig och tiger,
Och spejande på Odins kulle stiger,
Att se hvad honom ur sin hvila väckt.
Der står han hög och tunga lansen skakar
Och ser omkring sig, stolt och allvarsam, —
Men, fiende! du märker att han vakar;
Du dristar ej ur dina gömslen fram.
Så blicka, prins! med glädje mot den höjd,
Der du en dag skall nordens scepter bära!
Blif der, som Wasa, fosterlandets ära!
Blif der, som Titus, mensklighetens fröjd!
O, våra sångers och vår kärleks ämne!
Sig våra själar sluta till din själ.
Hur tryggt, hur gerna i din vård vi lemne
En forntids minnen och en framtids väl!
O! må de blomstra på en tacksam jord
Och bära frukt i lyckliggjorda länder,
De ädla skördar, dem Carl Johans händer
Så ymnigt sådde i den vida nord!
Och du, den ädlaste utaf de skänker,
Han gaf sin nya fosterjord till arf!
Från dig, så länge Carlavagnen blänker,
Må Skandien räkna sälla tidehvarf.
Gudomliga försyn! du hör i nåd
De böner, som af rörda hjertan gjutas:
Låt i ditt skydd vår älskling inneslutas,
Ledsaga honom i ditt visa råd!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
