Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid Grefvinnan H. M. Cronstedts död; 1816
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var hon — men döden slog:
Herren gaf, och herren tog!
Hårdt var slaget. Djupt är såret.
Hon har varit. Hon har gått
Ur vår åsyn, och i spåret
Vandra sorg och saknad blott.
Sorgsne make! med din maka
Flyr ditt lifs lycksalighet.
Kärlek, vördnad, tacksamhet,
Vid dess läger fåfängt vaka,
Ropa fåfängt hennes namn . . .
Nej, hon vänder ej tillbaka
Ur den kalla dödens famn.
Och en ädel son, som dröjer
Fjerran på en okänd kust,
Eller vida hafvet plöjer,
Obekant med sin förlust:
Ser han icke vårens möte,
Hör han icke vindens ljud,
Och, vid sälla förebud,
Ilar till en moders sköte,
Och till famnen af en brud? . . .
Vinden, susande kring hafven,
Ack! den suckar öfver grafven,
Der den huldas aska bor.
Våren kommer: skön, som våren,
Möter bruden, ack! men tåren
Och det svarta sorgens flor
Säger: borta är vår mor!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
