Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid Grefvinnan H. M. Cronstedts död; 1816
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ja, vår mor, vår vän är borta
Så vi klage, en och hvar,
Flydda äro dessa dar,
Ack, så glada, men så korta,
Då, af hennes blick och röst,
Hennes vishet, hennes hjerta,
Lifvets njutning eller smärta
Ägde värde eller tröst,
Fanns, i qvinnohjerta buren,
Någon dygd så skön, så hög,
Som ej blyg kring henne smög?
Fanns, för konsten och naturen,
Någon känsla, ljuf och sann,
Som ej hennes själ slog an?
I dess sällskap glömde rangen
Fordra ut sin vördnadsgärd:
Vettet, godheten, talangen
Gjorde henne dyrkansvärd.
I det samfund, som hon prydde,
Rådde dygdens jemlikhet;
Anspråk, misstro och förtret
Glömde bort sig, eller flydde:
Hennes helgonblick betydde
Glädje, frid, förtrolighet.
Och den ljuva huldgudinnan,
Så förfinad och så ljus,
Var den borgerliga qvinnan
Vid sitt bord och i sitt hus.
Hennes öga såg ej neder
Med förakt på nyttans värf:
Ordning, flit och enkla seder
Sparde, från vår tids förderf,
Åt dess hus bestånd och heder,
Och åt uslingen en skärf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
