Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Jag vill bespottarns vapen bräcka
"Och hjertat ur sin dvala väcka;
"Men du skall fylla dess behof.
"Jag vill upplåta menskans öga,
"Med dig att blicka i det höga
"Ur dimmorna af tidens prof,
"Tills du, lik eldstoden i öknen,
"Lik stjernan öfver Bethlehem,
"Ledsagat henne genom töcknen
"Till hennes rätta fadershem."
Och nu, med vänskapens förtjusning,
Knöts deras eviga förbund.
En gryende, en stilla ljusning
Omkringsken jordens vida rund.
Hvad dårar er, J barn af gruset?
J haten dygderna och ljuset,
Olycklige! hvad dårar er?
Nej! om på jorden mer ej funnen,
Skall dem en fristad blifva vunnen,
Der Nordens stjerna blickar ner;
Skall hjertat deras högtid fira
Till fröjd för menniskor och Gud,
I hägn af våra Wasars spira
Och våra ädla visas bud.
Men vill den fräcka otron lägga
Sitt fallstreck för det godas vän,
Och vill det blinda nitet ägga
Till fejd försonta bröder än:–
Hell dig! från himlars Gud till jorden
Förstnämnde härold uti Norden!
Så länge du, så vis och varm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
