Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så ren hon fordom från det höga
Steg leende till jordens rund,
Med ljuset i sitt sköna öga
Och fridens helsning i sin munn.
Odödligheten omgaf henne
I stjernors skrud, och kring dess änne
Knöt sig olivens ädla krans;
Nåd lyssnade till trognas sånger,
Förlåtelse till fallnas ånger,
Till blindas irring tolerans.
Så stod den Heliga förklarad,
Och, kallande sin systers namn,
Gaf henne fridens kyss, besvarad
I vördna*ns oskuldsfulla famn.
"Låt oss, min vän! i samdrägt vandra,
"Att möta hvaije skickelse,
"Och aldrig öfverge hvarandra,
"Och aldrig menskan öfverge.
"Din sköld mot agget oss skall freda,
’’Din forskning menskotanken leda,
"Och trygga templets helga grund;
"Der jag vill läror uppenbara,
"Så trösterika fattningsklara,
"De strömmade från Stiftarns munn —
"Ge menskan kraft, med dygd att bölja,
"Med hopp att nå sitt höga mål,
"Och ej med fåfäng grubbling spörja,
"Hvad hennes öga än ej tål."
"Jag följer dig, jag följer gerna,"
SS log och talte visheten.
"Väl mig! jag var en ringa tärna;
"Gudomliga! jag blef din vän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
