Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«8
Förstå af nödens tårar tungomålet,
Och känna ock i andras hjertan stålet?
Hvi fördes jag till kunskaps-templet opp,
På banad stig — hvi löstes ögats bindel
På lagom höjd, att jag, förutan svindel,
Fick se min pligt och ana till mitt hopp?
Hur blef jag, undan vindkasten om våren,
Så varligen ledsagad uti spåren
M sångens väna mö — till Tiberns strand,
Till Hæmi dalar eller Tempes trakter,
Der, leende, hon nedlät sig ibland,
Att sätta lyran i en ovan hand
Och lära mig dess första enkla takter!
Hur, genom många helsosamma prof,
Till känsla af mig sjelf, af mitt behof
Och mina likars — lik den lätta svanen,
Jag flyttades från kust till kust — och fann,
Inunder vallmarströjan som kraschanen,
Densamma — alltid samma menniskan i
Och sedan, undan sorlet utaf tiden,
I dess bestyr för litet slug och djerf,
Fick mig en ostörd vrå, ett älskadt värf,
Gjordt för betraktelsen och sinnesfriden! . . .
Ack! på en ändå ofta ojemn stråt,
Som slingrar sig bland sorger och försåt,
Hur mötte ej den hulda vänskaps-anden,
Hur kom han ej och ledde mig vid handen,
Och gaf mig mod, och stillade min gråt!
Hur vann jag ej, i sällskap med de goda,
Allt mer med verlden och mig sjelf tillfreds,
Allt mer den rätt att anspråkslöst förmoda
Mig vara värdig deras syskonkrets! . . .
Så frågar jag mig mången gång, och tänker,
Hur rik jag är! Jag blickar då mot skyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
