Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med rörelse, och tackar den Försyn,
Som, fogande min lefnadskedjas länker,
Mig lyckan i förnöjsamheten skänker.
O du, min vän! som, under glädjens dar,
Så troget följde mig, och dröjer qvar
Med samma trohet vid en sjuklings läger!
Du, som af ingen letad undflykt rycks
Ifrån min sida . . . förrän ögat lycks,
Och handen, domnad, intet uttryck äger,
När af din varma hand, för sent, hon trycks;
Som gör kring Pindens ängd så mången resa,
Att söka blommor utaf lukt och glans,
Som titta upp bland snön, men späda, glesa,
Och tyckas längta efter sol och ans;
Och , när du hunnit knyta hop din krans,
Då är du nöjd — då, mera säll än hjelten
Af rika segerbyten, hastar du
Att fägna enslingen, som blott ännu
I år hört talas om de glada fälten . . .
Och torkar, lätthändt, febersvetten af,
Och ger dig sjelf åt stapplaren till staf,
Lik engeln åt en vacklande Tobias,
Och lofvar återse mig snart härnäst,
Och lofvar reda till en glädjefest,
När jag ur fängelset af Maj befrias:
O du! Du väntar intet mer af mig;
Jag tackar Gud för skänken utaf dig.
Kom, broder! — Redan, förd på milda flägtar,
Den unga våren lägger doket af
Och vinkar — med en englahand, som mäktar
Att välta stenen från naturens graf —
Han vinkar oss ... O! var ännu min staf!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
