Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
Deii Besuttiic.
Stilla dig, öde! Mitt hjerta är stilla7
Det pressas och våndas ej mer i din hand.
Vekliga tårar jag icke skall spilla
På länkarne af dina tryckande band.
Fåfängt da sänder det Ijungande hotet
Från molnbeklädd panna och jernbeklüdd arm!
Du skall ej höra det hjelplösa knotet,
Som häfde min fordom försmäktande barm.
Segra du skulle; ty stort var ditt välde,
Och storm var din stämma, och thordön din gång.
Högt från det fäste der thronen du ställde,
Du sträckte en spira, som solbanan lång.
Folken och förstarne voro de slafvar,
Som bugande lydde hvar vink af din hand,
Berg dina murar, och haf dina grafvar,
Och jordenr all jorden, ditt kräktade land.
Och jag mig klädde i krigarens pantsar,
Och hoppet och ungdomen ledde min färd.
Hoppet mig viste Olympiska kransar,
Och ungdomen hvässte ett opröfvadt svärd.
O! hvad förmådde min varmaste vilja
Emot din förstenande, hånliga köld?
Bröts ej mitt svärd, likt en omogen lilja,
Och brast ej, som dvärgsnät, min bräckliga sköld?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
