Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tyst gick jag bort, och min åker besådde
Och byggde mitt tjäll i den skuggrika däld.
Trefnad der bodde och kärlek der rådde
-Du såg det med afund, och domen var fälld.
Floden fördränkte den lofvande grödan,
Mitt bo och mitt bohag gick upp uti rök,
Våldet tog lönen, der jag hade mödan,
Och döden och grafven det öfriga slök.
Ensam jag satt på min lyckas ruiner
Och synade lefvernets ödsliga fält.
Blekt är, som månen, det hopp dem beskiner
Och griftvårdar endast har minnet der ställt.
Blödande satt jag på branten den skarpa,
Och såg än i djupet, än upp till det blå:
Då, likt en klang ifrån helgonens harpa,
En stämma jag hörde. Hon talade så:
"Sök ej utom dig, hvad blott i ditt sinne
Bör sökas, och ej är af lyckan en gärd.
Skapelsen, dödlige! börjas derinne,
Af ordningens, ljusets och frihetens verld.
Mod har försakelsen ensam, och friden
Ar dygdens, som, trygg i sin fridlysta krets,
Står och ser uppåt. Så står pyramiden
Och himmelen rör med sin heliga spets."
Talade så. Och ett sken kring mig dröjde,
Som Majstrålen lifligt, som Hesperus blidt.
Frisknande åter, min ande sig höjde,
Mitt hjerta sig vidgade, lugnadt och fritt.
Upp jag mig reste, och intog mitt välde,
Och si! när dess heliga gräns jag besteg,
Maktlöst, o öde! din spira du fällde,
Och stormen sig lade, och thordönet teg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
