Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
\
Fram står en skönare jord: hon skall bära
Krystallklara källor och skuggrika träd.
Upp går en mildare sol: hon skall nära
Och bringa till mognad en ädlare säd.
Dygd heter jorden: hon ensam kan gifva
En svalkande skugga, en friskande drick.
Vishet är solen: hon ensam kan lifva
Förhoppningens skörd med sin himmelska blick.
Vishet och dygd! jag mitt hjerta har egnat,
Mitt mod och min kraft, till er eviga tjenst.
Ej i de nejder, der guldet har regnat,
Och ej på de höjder, dem äran beglänst;
Men i den dalen, som skuggor beskydda
Åt sanningens forskning och pligternas kraf,
Der vill jag uppslå min trefliga hydda,
Och der vill jag finna min fredliga graf!
Stilla dig, öde! ditt hot jag föraktar,
Och på dina smickrande löften ej hör,
Der från min ostörda vrå jag betraktar,
Hur du genom tiden triumfvagnen kör.
Throner du krossar med rullande hjulen,
Och skaror, som krigsfångar, följa ditt tåg,
Att på din panna, än klar och än mulen,
Sin skickelse läsa med skälfvande håg.
Jag skall gå upprätt och vända mitt öga
Mot polen, der sanningens fixstjerna står.
Läsa jag vill i min själ och det höga
Hvad visheten skrifver och dygden förmår;
Tills jag, befriad ur jordiska banden,
Till dig har den lyckliga valfarten gjort,
Ljusets och frihetens hem! som åt anden
I döden upplåter din helgedomsport.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
