Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
Till J. v. §.
Epilog lit| Paschan af Suresne, som uppfördes på hennes födelsedag.
Hvar Gnnes fridens hem? Hvar är oss godt att vara?
Så fråga jordens barn, och sjelfva derpå svara
Hvar efter sitt begrepp, och se med välbehag,
I förgrunden till allt, sitt eget kära jay.
Den ena vill stå fram i hofvets gyllne salar,
En annan gömma sig i bygdens lugna dalar,
En vara qvick, en skön, förnäm, fèterad, rik;
Men slutligen blir en den andra deri lik,
Att ingen är förnöjd och ingen kan befalla
Det missbehag att fly, som står i väg för alla —
För alla utom den, som känner i sin själ
Ett högre föremål, än eget ve och väl,
Som, uppvärmd sjelf och lyst utaf en himmelsk flamma,
Till andra sprider ljus och tröst, och är densamma
I lifvets alla dar och tidens alla prof,
Så huld, så lugn, så vis, och har ej sjelf behof
Af annan skatt än den, som rost och mal ej tära,
Och annan glans än den, som utgör dygdens öra,
Och söker blott den ro, som heter hjertats frid,
Och det behag, som ej beror af år och tid,
Men lika älskeligt och oförvissnadt blommar
1 lifvets höst odh vår, dess vinter och dess sommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
