Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öm då, med upplyst nit för dygd och samhälltbud,
En gammal vördad man står fram och äskar ljud,
Hvart öra lyssnar till, hvart hjerta glömmer vreden;
Han stillar gäsnlngen och återställer freden.
Så lades på en gång allt oceanens dön,
Då fadern fört sin blick omkring den vida sjön,
Och med en allmaktshand, som våg och vind förlikar,
Svängt om sitt ljungeldsspann kring spegelklara vikar.
Förhärjad och förspridd och längtande i land,
Eneæ trötta hop styr in åt Libyens strand.
I strandbugten står upp en ö, hvars sida formar,
Längst kusten sträckt, en hamn, dit, oförföljd af stormar
Den brutna vågen bär igenom tvenne sund.
Bergsryggar, trotsande på bottenfasta grund,
Med spetsarne i skyn, hvar på sin sida stiga
Och famna om en redd, der alla vågor tiga.
Skogslundar, vickande för vädren, högst på ön,
I långa skuggors natt framstupa öfver sjön.
En grotta gent emot sig hvälfver under fjällen,
Med friska Vattusprång, och bänkar uti hällen,
Der väna nymfer bo, och, fjerran vindens kast,
Ej ankar mer behöfs att hålla skeppet fast.
Eneas ändtligen församlar hit i grottan
Sju öfverblefna skepp af den förstörda flottan.
Hans sjömän kasta sig med glädjerop i land,
Att sig bemäktiga en länge önskad strand,
Och rysta böljans salt af dufua ledamöter.
Ur flintan först Achat en liflig gnista stöter,
Uppfångar den bland löf och af en murken stam
Ger näring åt dess lif, tills lågan blossar fram:
Då man, att vederfå de hungrande och trötta*
Wallins Vittèrh. Arbeten. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
